Emean - Vuxentankar

Vuxentankar - Kris(?)

Jag har länge tänkt att jag har haft det lite tuffare kanske än många andra som liten, inte så illa som många andra men inte som en normal svensson liksom. Har tänkt att det är bra, att de givit mig en bra start i livet när det gått emot osv. MEN jag har insett för varje år hur otroligt skyddad jag varit av min pappa, även om jag bara har haft en förälder så har jag ändå haft nästan två för min pappa har verkligen skyddat oss fullt ut!

Varje gång det händer någonting i mitt liv eller när händelser uppkommer med olika utgångar och då menar jag VARJE GÅNG så blir jag så förundrad över att tanken slår mig att " när jag va liten" så var alla så snälla, bonade runt oss barn och skyddade oss. Men som man numera kallar sig vuxen känns det ofta som om man tar hand om sig själv, varandra i ett förhållande men man är så utlämnad. Känner ofta att saker händer för att man ska testas, man ska se om man uthärdar att vara vuxen - ibland när det händer skulle jag vilja vara liten igen, kunna krypa ner i soffan i pappas knä och somna till aktuellt, bara vara liten igen.. Nu har jag som tur min sambo som "tar hand" om mig i dem lägena. Men det är ändå inte samma känsla som när man var liten...

Kanske konstiga tankar men dem ploppar upp då och nu när det händer någonting och jag tycker att det är fasinerande...att man som vuxen ska få se livet på riktigt, sveken, elakheten och framförallt oärligheten.
Självklart får man uppleva roliga saker men de blir lite blekare när även får se den andra sidan.

Tycker du att julen är likadan som när du var liten?