Emean - 1 år

1 år

För ett år sedan så stod jag på en äng och hjälpte min vän I med att samla in alla lammen. Det va en underbar dag då solen sken och hundarna jobbade brapå de 150-200 lammen och allt va bra. Det va efter lunch och min mobil ringde.

Det va min pappa som ringde. Jag svarade gladiligen men så fort jag hörde pappas röst som sa - låt inte så glad E, så förstod jag att nånting va fel, marken försvann under mina fötter.

Jag ringde hem och M kom och hämtade mig, sen åkte vi hem där jag kröp ner i soffan för att samla mina intryck, för att stoppa det som vällde upp, ledsamheten, sorgen, oförståelsen ja, alla känslor man kan tänka sig.

Idag är det precis ett år sedan den dagen, ETT helt år! Jag tror inte att jag förstått riktigt än, förstått att det inträffat.
Två grabbar som bara rycktes bort från vår släkt. Ett ögonblicksverk. Veckorna därefter är bara en dimma.

Jag citerar E flickvän V i hennes minnesbildspel
"För varje dag så är vi ett steg längre ifrån er, för varje dag är vi ett steg närmare er"

ALL kärlek och styrka till berörda familjer, vi sveper våra armar genom halva Sverige till er och tänker på er! ALL styrka och KÄLEK!